#BÄNKINDEX

Jag har funderat en del kring hur man skulle kunna sammanfatta det outtalade regelverk som styr hur man får se ut och föra sig på gymmet. Och då talar jag inte om den traditionella gymetikett som är etablerade sedan länge, utan snarare om en fördold hierarki där maxkapacitet i bänkpress är en absolut faktor som reglerar hur pass avvikande attribut och beteenden man kommer undan med. Det jag kom fram till är en teori som jag väljer att kalla #BÄNKINDEX.

Grunden i min teori bygger på att man stiger i gymrang i takt med att man blir starkare i bänkpress. Vid varje givet steg på utvecklingskurvan ges man nya dispenser för att någonstans i slutändan uppnå en i det närmaste oantastlig status.

I början av sin gymkarriär gör man bäst i att föra en anonym tillvaro och observera cirkusen på avstånd. Annars är det lätt att ryckas med och ta sig friheter man ännu inte har täckning för. Ett klassiskt, men ack så pinsamt, misstag som i värsta fall kan komma att förfölja dig under hela återstoden av din aktiva träningskarriär. ”Kommer du ihåg när du bara bänkade 60 och trodde att du skulle komma undan med att…”

I egenskap av att vara en av dem som tagit sig till toppen av näringskedjan, och med ett antal vedertagna riktlinjer till hjälp, guidar jag dig gärna genom denna komplexa struktur av kryptiska förordningar. Ha i åtanke att varje steg på skalan syftar på vad man orkar ta i ett så kallat maxlyft. Det vill säga den vikt man klarar av att göra varken mer eller mindre än 1 repetition på.

Nu kan du ha två viktskivor på varje sida av stången utan att en av dem är en tia.

Som belöning får du börja träna i linne för att visa upp den inte längre obetydliga mängd muskelmassa du lagt på dig sedan du såg insidan av gymmet för första gången.

Välkommen till hundraklubben, en milstolpe i flera bemärkelser.

Nu är det OK att börja använda handledslindor även om du inte riktigt vet vad de ska vara bra för. Ackompanjeras vanligtvis av ett löst åtdraget ryggbälte i alla tänkbara, och otänkbara, träningssituationer.

Nu börjar det faktiskt bli så tungt att okontrollerade läten i höga decibelintervall är fullt ut acceptabla.

Den primala avbilden görs fullständig genom att du ogenerat ignorerar allt vad turordning och kö heter samtidigt som du får lov att bära en huvudbonad av valfri beskaffenhet.

Utöver att bära mössa inomhus och skrika ut de sista repetitionerna i varje set är det dags att fullborda din image med en tung silverlänk. Tänk Mr. T, skamgränsen går vid 500 g.

Vid det här laget är det heller inte aktuellt att lägga ifrån sig vikterna försiktigt, de släpps i golvet utan hänsyn för vare sig medmänniskor eller egendom

Man kan fråga sig varför någon människa vid sina sinnens fulla bruk skulle vilja bära solglasögon inomhus, men om du bänkar 160 kg är det helt OK!

Nu börjar det även bli dags att dela med sig av sina erfarenheter och kunnande. Rätta gärna alla andra som tränar runtomkring dig, även om de inte gör fel.

Nu börjar vikten på stången se riktigt anständig ut och ingen har längre rätt att döma dig om du känner för att träna i bar överkropp.

Det är även praxis att vara konstant omgiven av en tät magnesiumdimma, till alla gymägares stora förtret.

200 pannor är respekt och det är hög tid att spela ut hela registret. Du tillrättavisar andra, skriker för full hals från första repetitionen, kastar vikter omkring dig och curlar i squatracket.

Mössa, solglasögon, bar överkropp, korta tights och kängor är din standardoutfit i alla träningssammanhang.

Slutord

Det här är vad jag anser vara en överskådlig sammanfattning av fenomenet #BÄNKINDEX. Det förklarar egentligen inte varför det är som det är, utan det är snarare ett konstaterande av rådande världsordning. Med en ”lätt” överdriven lekfull twist.

Ser du någon som bryter mot denna heliga hederskod och ägnar sig åt aktiviteter som ligger utanför dennes befogenheter får du gärna påtala det och hänvisa till denna text. Någon ordning får det faktiskt lov att vara!

Fotnot: Detta är en krönika som ursprungligen publicerades i Gymgrossisten Magazine #1 2014.